vad gör man när ingenting är okej längre? vad tar man sig till när man känner sig så liten som det går att bli? hur klarar man av att bara vänta och vänta på att allt kanske kan bli bra igen? hur hindrar man tårarna från att rinna ner från kinderna varje kväll?


nej fyfan.. jag behöver en vettig själ som förstår mig..........