jag har precis vart ute på en liten prommenad, jag kände att jag inte kunde ligga inne och tycka synd om mig mera, inte göra ett piss och bara ligga, så jag klädde på mig och gick ut, och jag tror att jag seriöst höll på att frysa sönder.. men nu är jag inne och under täcket så det blir väl snart varmt igen :)

just nu känns allt hopplöst och ingenting är bra.. jag förstår mig inte på mig själv ibland.  att jag inte kan inse något själv någongång. jag vill vara liten och inte ha några problem, världen var mycket lättare då när man fick vara ute och bygga kojor, leka i alla träd, springa runt, alla leksaker, att få gå till skolan var bland det bästa där fick man leka med alla vänner och lära sig 1,2,3 och a,b,c. nu är skolan pest och pina och allt är fel. nej ta mig tillbaka till stjärnsforstiden och stanna tiden där!
nu ska jag sluta tycka synd om mig själv och kolla på tv istället. ring och underhåll mig om ni känner för det!